Klappjakter & anti-våld
Klappjack på sjuka människor har pågått rätt länge, retoriken som används är sorgligt och bedrövande med ”vi inte har råd”. Ju mer man fått vittring på de behövande inte skall ha av den gemensamma kakan gör man krångligare regler med byråkrati (som i sig käkar pengar men ser bra ut på pappret) samtidigt som fler och fler blir drabbade.
Nu visade sig att vi har överskott på nästan 20 miljarder i statens finnanser. Sorgligt nog kvittar det om det är höger eller vänster sidan som sitter vid rodret, båda parter verkar tävla i göra saker så värst som möjligt för alla som är i behov av hjälp.
Att det inte skall hjälpas till en behövande kan ta sig ännu märkligare former när en krögare ingriper mot misshandel och därefter blir tagen i örat av myndighet. Det var visst fel att försöka stoppa en grov misshandel enligt myndigheten!
Måste vara givande för beslutsfattare att i ena stunden kräva alla skall ingripa mot våld och hotar med lagstiftning så det blir straff för den som inte ingriper, och då har regler på annat ställe som klämmer åt den som nu ingriper.
Tack o lov så kan man idag läsa om att prästerna i Burma åter är ute och protestera mot förtrycket där. Två hundra präster ingick i detta tåg, vilket fick en att tänka på när någon lyckades med motsvarande bedrift i Sverige, om man nu bortser från demonstrationen mot TPB razzian 2006?
Första maj kan man inte direkt räkna till det, dessa går där för det är tradition och sådär mycket till protester och legitimitet är svårt se när de som själva fattar besluten är de som sedan leder protesterna mot sig själva.
