Att media branschen ser fria bloggar så som ett hot mot sin verksamhet är inget nytt. Att man tar sig till en del knep då och då med att försöka underminera alternativ till åsiktsspridning som inte ligger under deras kontroll visar hur stor kraft dessa bloggar faktiskt har.
Nu senast i raden är en artikel i DN “Politiska bloggar en flopp” där man med ”vetenskap” försöker påvisa med en viss form av bloggar inte fyller någon funktion. När jag läste genom artikeln fann jag en del märkliga påståenden.
Det är svårt att hitta något bra och enhetligt mätinstrument som visar hur många läsare de olika bloggarna har.
Om man nu kommer fram till det inte går mäta detta, hur kan man då så kategoriskt kritisera något på det sett man gör.
Ändå är Louise Persson och de flesta andra som DN pratar med skeptiska till vad bloggandet har haft för egentligt genomslag i politiken.
Det får mig att undra hur det står till. Det är knappast avsikten med bloggning att dessa skall få genomslag i politiken då det uttrycker några få tankar. Men samtidigt påverkar bloggandet också rätt många på gott och ont. Så som allt annat är det den gemensamma massan som får genomslag i politiken, inte en enskild eller fåtalet bloggare, men det är tongivande också för påverka denna grupp En annan aspekt är med vilket genomslag gör då dagstidningar? Många åsikter skapar mångfall och tankar, dessa generera nya infallsvinklar och även nya lösningar. Då kvittar det om det är på papper eller elektroniskt skrift, eller röst så som radio, eller projicering så som TV.
Där är ett par saker till jag la märke till, man upprepa samma delar i artikeln. Ett fult knep med att få mer betalt för sina ord men ännu värre dunka in ett visst budskap, så den artikeln ser inte jag så som saklig eller vetenskaplig då det bygger mer så som en politisk åsikt med inriktning på allt som inte är deras är ett hot.
Jag skulle varmt rekommendera Elin-Anna Labba att själv köra igång en blogg om du inte redan har, på så sett får du en chansen att själv ge uttryck för dian personliga åsikter, och det fina med kråksången de behöver inte vara så himla neutrala, där kommer man undan med vara rätt fri i sin text, vilket man inte bör vara i själva oberonde granskning.