Netpiracy & Netliberty

Turerna kring polisens senaste drag mot TPB har rätt nydligen lagt sig. Det finns fortfarande en massa oklarheter. En del som jag tänkte lyfta fram men inte fått chanse med skriva hopa texten. Därmot finns en krönika som jag lägger in här, håll till godo:

Krönika: Barnpornografi som vapen mot fildelare

För en tid sedan arrangerade Internationella handelskammaren i Sverige (ICC) en så kallad hearing tillsammans med sin amerikanska motsvarighet, Amcham. Temat för dagen var ”Sweden – a Safe Haven for Pirates?” och diskussionerna handlade om hur man bäst bekämpar de fildelare som bedriver ”rovdrift på företagens vinster”. Trots att mötet hölls i skymundan, och trots deltagarnas uttalade aversioner mot journalister (och andra som inte slaviskt följer film- och musikindustrins dekret) lyckades journalisten och bloggaren Oscar Swartz följa diskussionerna, och kunde i Computer Sweden (11/6) rapportera om hur Danska Antipiratgruppens advokat Johan Schlüter inte bara jämförde fildelningen med digerdöden, utan också implicerade att en effektiv metod att få myndigheterna att dansa efter antipiraternas pipa var att antyda samband mellan fildelning och – hör och häpna – barnpornografi.

Den senaste tidens uppståndelse kring The Pirate Bay blir i sammanhanget en händelse som ser ut som en tanke. Polisen hävdade envist förekomsten av barnpornografiskt material på sajten, men kunde inte närmare precisera vad det skulle röra sig om. Tillsammans med sina användare gick därför sajtens operatörer igenom enorma mängder så kallade ”torrenter” i jakt på barnpornografiskt bildmaterial. De avlägsnade en del tvivelaktiga bilder, men kunde i praktiken inte hitta något olagligt, varefter polisen blåste faran över och meddelade att The Pirate Bay inte kommer att läggas in i det svenska barnporrfiltret, eftersom det åsyftade materialet nu hade avlägsnats. Att det antagligen inte har förekommit barnporr på sajten kvittar lika, ett sådant erkännande från polisens sida skulle väcka frågor av konspiratorisk art.

Man kan dock ställa sig frågan hur det kommer sig att polisen inte har genomfört några förhör med misstänkta brottslingar? Om de nu har haft verkliga misstankar mot The Pirate Bay, varför nöjer de sig då med att hota censurera sajten?
Något liknande inträffade för någon månad sedan. När internetanvändaren besökte hemsidan kopimi.com möttes hon av polisens meddelande att sidan spärrats, eftersom den innehöll barnpornografi. I likhet med The Pirate Bay arbetar organisationen Piratbyrån, som står bakom Kopimi, bland annat med frågor som rör censur och yttrandefrihet, och har också varit kritisk till det svenska barnporrfiltret; inte minst på grund av risken för missbruk.
Var det då barnpornografi på sidan? Knappast. Konstnären Ibi Kopimi hade lagt ut en serie bilder av sin son som dansade den så kallade ”Copy me”-dansen. Det faktum att han gjorde det naken räckte för att polisen i en första instans skulle bedöma bilderna vara olagliga och alltså spärra sidan.
Efter otaliga påtryckningar från personerna bakom Kopimi och The Pirate Bay meddelade polisen till slut följande: ”Vår bedömning, enligt generella juridiska principer, var att bilderna på sidan var av barnpornografisk karaktär. Med anledning av detta blockerades sidan. Efter att ha tagit del av era synpunkter samrådde vi med åklagarmyndigheten varvid en annan bedömning gjordes. Vi har därefter omedelbart tagit beslut om att häva blockeringen av sidan.”

Men liksom i det aktuella fallet med The Pirate Bay var skadan redan ett faktum. Sidan spärras fortfarande i till exempel Danmark och Norge. Och eftersom begreppen pedofili och barnpornografi är två av samhällets mest laddade begrepp har lobbyorganisationer visat att man har mycket att vinna på att associera dem med politiska motståndare. Det faktum att sidor som Yahoo och Google faktiskt länkar till barnpornografiskt material kommer knappast att medföra att de upptas i internetfiltret.

Vinnarna den här rundan är möjligen de mest konservativa upphovsrättsivrarna. Men genom att använda barnpornografi som vapen mot fildelare utsätter man de barn som man säger sig försvara för en dubbel exploatering. Dessa barn tycks vara de egentliga förlorarna, offer för en cynisk retorik framförd av så kallade anti-pirater.

Mats Kolmisoppi