Till stor sorg införs de lagar som tillåter allmän trafiklagring och buggning. Det finns inget hinder nu med att det kommer att användas till annat än vad som det ursprungligen är tänkt. Däremot är det kontraproduktivt om man ser på att jaga kriminell verksamhet, om man inte framöver inför de delar vi ser som del i demokratin är kriminellt.
Både vår egen historia och även nutid runt om i världen är det vi tar som självklart här gällande demokratin så som kriminellt på andra ställen.
Ta fria fackföreningar, på en del håll riskerar man livet för driva facklig verksamhet, eller annan form av organiserad verksamhet, eller med politisk verksamhet. Allt för någon kan uppfatta detta som hot, och då är det nära till hands att all form av ens förfrågan om något kan göras annorlunda ett konkret hot.
Ta en sådan självklarhet att du skall ha rätt till advokat, i vissa delar i världen är det inte en självklar rättighet. Hur ändras de lagarna utan man gör politiskt arbete?
Sen kan vi även vi själva stå vid skampålen, för vi har överskottsinformationen, ett konkret exempel var när SÄPO avlyssnade/buggade en misstänkt terrorist. I det fallet fann inte SÄPO något som styrkte misstankarna.
Man lämnade det bandade informationen vidare till Försäkringskassan, som i sin tur fick ”nytta” av det hela genom man då kunde påvisa felaktigt utnyttjande av bidragssystemet. Jag står inte för bidragsfusk men i det fallet blir det så som SÄPO klämde åt vederbörande på annat sett än vad han var misstänkt för.
Redan nu pratas det om att vissa intresseorganisationer, så som MPAA och RIAA skall få tillgång och även utföra detta, allt i jakten på brott mot upphovsrätten! I förläggningen så skulle det inte alls vara något hinder att andra organisationer får tillgång till övervaka dem man så önskar.
Skall vi också ge upp valhemligheterna, så man kan säkerställa lojalitet till en organisation eller rörelse? Var går gränsen? En sak är klart, det är inte medborgarna som skall vara rädda för staten! Read the rest of this entry »
